På fulla femtio mils omkrets från Harristown, fanns ingen vackrare flicka än Jessie Murray. Lång och ståtlig var hon, med hår, som glänste som guld i solskenet, och ett par djupa blå ögon under mörka ögonbryn. Och så hon satt till häst sedan! Det fanns inte en broncho i hela Syd-Dakota, som hon inte kunde få att lyda tygeln, inte ett »cowboy-trick», som hon inte kunde göra efter. När hon någon gång red in till Harristown, stod halfva stadens manliga befolkning i fönster och dörrar och bligade på hennes lackerade ridstöflar, och det var nog inte utan att en del af dem sett litet för djupt i de mörkblå ögonen.
Det var ju renodlat vanvett för »Broncho Bill» att tänka på en sådan flicka. Hon, d…
Your support pays for translating these classics into more languages.
Support for $12/month DonateSubscribers read with instant translation, without waiting for the free daily limit.