När som jag tyst och död är vorden, drag ej den vita skruden av. Jag ilar från den sköna jorden att finna ro i djupan grav.
Där vilar jag en stund allena; så öppnas blicken ung och klar. Jag lämnar dräkten kvar, den rena, och kransen, jag kring pannan bar.…
Your support pays for translating these classics into more languages.
Support for $12/month DonateSubscribers read with instant translation, without waiting for the free daily limit.